Tankar inför APU:n

Nu har snart den sista veckan i skolan gått, och snart är det dags att påbörja min APU på hemtjänsten i Fritsla.

Jag har försökt att koppla bort det här med APU de senaste veckorna, och speciellt under höstlovet, då hade jag nog inte en tanke på att jag faktiskt snart skulle ut och praktisera.

Jag är jättenervös inför APU:n, men samtidigt ska det så klart bli spännande, och jag kommer nog lära mig otroligt mycket nytt och skapa nya erfarenheter.

Det jag är mest orolig över är att jag kommer bli tilldelad uppgifter som jag inte alls känner att jag klarar av, eller att jag gör helt fel. Sen är det ju det här med kommunikation som är jätteviktigt när man arbetar med gamla. Man kan ju inte bara behandla den äldre som en "uppgift", utan man måste faktiskt se honom/henne som en människa, som också har känslor. Men jag är så nervös över att jag inte kommer att ha en aning om vad jag ska prata om, så att det blir helt fel helt enkelt! Pinsam tystnad är inget jag vill råka ut för...

Men jag ska försöka se på det positivt. Jag tror att det kan vara väldigt givande att arbeta med äldre. De har ofta mycket att berätta och de kan dela med sig av många härliga minnen de har haft genom åren. Själv vill jag ju bli barnmorska, men jag förstår på ett sätt de som väljer att arbeta med äldre. Jag tror att man ofta får så mycket tillbaka av dem, dvs mycket tacksamhet och glada leenden.

Jag hoppas att man kommer in i det hela efter en vecka eller två. I början kommer nog det mesta att kännas ganska nytt, men efter en vecka eller två så kommer jag nog klara av det här jättebra!

/ Olivia